Ingeborg startade Sörmlands Arkeologi AB tillsammans med två kollegor som hon jobbat med på Sörmlands läns museum. De har en god kunskapskännedom kring fornlämningar och kulturmiljöer i Sörmlands län och det är framför allt i Sörmland som de utför arkeologiska uppdrag.
Hur kan en vanlig dag på jobbet se ut för dig?
– Det är väldigt olika. Om fältsäsongen har dragit i gång går jag upp tidigt och åker till grävplatsen. Där möter jag upp en kollega och kanske också en grävmaskinist, det beror lite på vad det rör sig om för typ av arkeologisk insats. Om det till exempel är en arkeologisk utredning, så handlar det om att ta reda på om det finns sedan tidigare okända fornlämningar inom det område som ska exploateras. Det gör vi genom att inventera, dvs peka ut platser där vi tror att det kan finnas fornlämningar som inte är synliga ovan mark, för att sedan gräva sökschakt med en grävmaskin för att konstatera om så är fallet.
– Just nu jobbar vi till exempel mycket med Ostlänken, en planerad järnväg genom Sörmland. I samband med det arbetet har det blivit flera arkeologiska utredningar och många grävda sökschakt. Syftet är att hitta nya fornlämningar. Samtidigt dokumenterar vi genom att fotografera och beskriva i text.
– Vi mäter in sökschakt och fynd som vi hittar och andra typer av lämningar och objekt.
– På eftermiddagarna går vi igenom all dokumentation, ser över att allt ser bra ut och för över mätfiler.
– Har vi hittat fynd kan vi göra en översiktlig fältregistrering av fyndmaterialet och fotograferar och dokumenterar och fylla i dokument över arbete och tidsåtgång och ibland även skadedokumentation om det ställs krav på det. Det är en vanlig fältarbetsdag.
– Andra dagar sätter jag mig framför datorn och skriver texter till en arkeologisk rapport över ett resultat av en undersökning eller utredning. Det kan bland annat innebära en del kart- och arkivstudier. Jag kanske går in på lantmäteriet och tittar på historiska kartor, eller på SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) för att kolla upp jordarter och strandlinjeförskjutningskartor eller söker i digitala magasin efter fynd för att jämföra med det jag själv har hittat.
– Så det är ett varierat arbete nu när jag börjar tänka på det. Det är väldigt olika uppgifter beroende på vad vi har fått för typ av jobb.
Använder ni Trimble utrustning för dokumentationen?
– Ja, det gör vi. Vi hyr utrustning från Trimtec. Den fältdator som vi använt de senaste åren är Trimble TDC600, en liten, behändig fältdator.
– Vi jobbar ju med GPS/GNSS-system och det är ju väldigt mycket smidigare än tidigare, när vi höll på med totalstationer.
– Nu när man kan få ner det till en så bra exakthet så funkar det väldigt bra för oss.
– Förr hade vi Trimble R10 mottagaren. Sen blev det Trimble R12 och det var som magi!
– Vi är ju ofta på ställen där det är lite krångligt med mottagningen. I skogen finns det mycket som skymmer för mottagningen och tidigare har vi fått stå i timmar.
– Vi har även använt Trimble R12i någon gång och den är ju helt underbar. Med den behöver man inte ens tänka på vattenpasset utan man kan vinkla den ut ifrån husväggar och liknande.
– Det är en otrolig skillnad idag jämfört med vad det var när jag började inom arkeologin. Utvecklingen har gått jättemycket framåt och jag tycker att det är så otroligt mycket enklare idag än vad det var förut.
– Inledningsvis hade vi till exempel tvåmansstationer och då var man alltid tvungen att vara två. En gick med pinnen och den andra stod vid själva instrumentet.
– Sen kom RTK-gps:erna och GNSS och då blev ju livet väldigt mycket enklare.
– När det gäller drönardokumentation är det en ganska bra prisbild på drönare och många har köpt in en för att fotografera uppifrån.
– Förut höll vi på med foto-torn, jättejobbiga, tunga saker som man släpade runt på.
– Vi hade också en lättmetallpinne som man kunde sätta ett objektiv på, flera meter upp. Sen kunde vi koppla en mobil till det här objektivet och ta foton. Det gjorde vi 2016, så det är inte jättelänge sedan.
– Den digitala dokumentationstekniken har verkligen gått framåt och underlättat vårt arbete jättemycket.
– Tidigare ritade vi mycket för hand och det gör vi nästan inte alls nu. Antingen fotograferar vi saker uppifrån eller så mäter vi in detaljer. Då använder vi instrumenten till att rita med, kan man säga.
– Vi mäter in sådant vi hittar. Exempelvis stolphål som ingår i byggnader, kulturlager och eldstäder eller härdar. Fynd som finns på olika typer av boplatser eller gravfält exempelvis.
Kan du berätta om något projekt som du har varit med om som har varit extra roligt?
– Vi hittade och undersökte en jättefin stenålderslokal från senmesolitikum som låg längs väg 56 upp mot Hjälmaresund.
– En väldigt fin och prydlig liten lämning i anslutning till ett berg. Där fanns spår efter stenhantverk och en lägerplats som kunde dateras till ungefär 5500-5300 f. Kr.
– Det fanns väldigt fina slagplatser uppdelade efter typ av råmaterial. Grönsten för sig, kvarts för sig och sandsten för sig. Det man hade tillverkat var förarbeten till yxor, mejslar och slipstenar och mikrospån av kvarts till pil- och spjutspetsar. På lägerplatsen fanns spår efter matlagning i form av ben från vildsvin och hasselnötter.
Hur kom det sig att du ville bli arkeolog?
– Jag var intresserad av historia när jag var yngre och det var ett av mina favoritämnen när jag gick i grundskolan. Så jag började plugga historia på universitetet och tänkte att det var det jag ville hålla på med.
– Men jag tycker om praktiskt arbete och hittade arkeologin, och började läsa det också. Jag tyckte att det var ett superbra ämne där man både får använda huvudet genom att läsa och forska i kombination med att man är ute mycket och gör praktiskt arbete. Historian finns där också, men det är en mycket äldre historia än det jag pluggade innan.